Tvångsvården

Jag har en sjukdom som kallas schizoaffektivt symptom. Eftersom det är en så stor del av mitt liv kommer jag dela upp inläggen vart eftersom. Jag vill inte känna något medlidande eller att det är synd om mig, det är inte det som är meningen, mer att informera om sjukdomen och att det går att ha ett vanligt liv även trots att man har den diagnosen. Jag lever ett bra liv och ingen skulle nog märka att jag är sjuk och jag har kommit så pass långt i min rehabilitering och tillfrisknande, det jag har kvar är de negativa symptomen som de kallas för. Som gör att det tas bort något från en som person, av de kognitiva symptomen som koncentrationssvårigheter, initiativtagande, bristande ork etc. Vilket gör att jag har en bristande arbetsförmåga och jag måste vara mer noggrann på att ta hand om mig själv med mat, sömn, bra rutiner och inte ta några droger som är vanligt vid personer som har den här problematiken. Därav har jag en halv förtidspension eller sjukersättning för att klara mig, för att sedan försörja mig genom jobb eller studier på 50%.

Men nu till mitt första insjuknande. Jag hade jobbat ca 300h i månaden i 4 års tid utan att ta ut någon semester, jobbet var mitt liv och jag älskade det jag gjorde. Men efter ett antal år så tog det på krafterna och det var endel droger inblandade på min fritid. Så kom det smygande att jag började tappa verklighetsuppfattningen, kände verkligen en gång när jag satt på tåget. Sedan kom det upp glimtar att jag har en psykos även fast jag inte ens visste vad det var. Jag blev mer och mer paranoid och levde med det här ungefär i kanske 2 år till och från. Jag slutade med alla droger och då blev det bara värre.

Sökte hjälp på vårdcentralen och försökte förklara hur jag mådde men det var alldeles för stort för att kunna berätta. Det gick några månader till och dagen innan julafton 2003 så hade jag inte sovit på fyra dagar för jag mådde så dåligt och kunde inte få i mig mat. Jag var på jobbet och det skeva ur. Inte utåt agerande utan mer att jag satte mig själv när jag hade tiden och inte behövde jobba. Tillslut klarade jag det inte mer. Min arbetsgivare gav mig telefonnumret till psykavdelningen och han ringde även min mor som kom och hämtade upp mig för att köra in mig på en undersökning på psyket och jag gick motvilligt in. De skulle hålla mig över natten för observation och på morgonen försökte jag fly därifrån men det stormade en massa personal och bältade mig och gav mig en spruta i röven.

Jag sov i 4 dagar och jag var paranoid och pratade inte med någon. Det visade sig att jag hade en djuprotat psykos. Lyssnade på en cd skiva i mina hörlurar och vägrade prata med alla. (Jag hade en dröm att jag stod inne i ett bibliotek och jag var tvungen att välja en bok för att få komma ut därifrån sa en gud liknande röst, jag tog en bok och i drömmen och sen i nästa scen satt jag och drack öl med mina kompisar.) Jag var paranoid på personalen och det räknade hur många cigaretter man rökte per dag och för att undvika den statistiken sköt jag ut mina fimpar från en speciell balkong. Eftersom jag inte pratade med någon så fick jag inga permissioner. den här tiden var hemsk och hade koll på personalen, uppmärksammade att det var en i personalen som stal grejer från patienterna. Nåja till slut tar de med mig ut på en permission och de tar mig till ett bibliotek och det första jag ser är en bok som jag tror mig kan lyckas ta mig ur psyket. Letar igenom hela biblioteket om det skulle finnas en annan bättre bok. Men lånar tillslut den jag först såg och börjar läsa och argumentera med personalen. Jag har ju tvångsvård men husläkaren hade skickat en remiss till en behandlingsenhet som heter midgård och lyckas tala bort min tvångsvård och komma dit.

Där var det mycket bättre en hemlik miljö men var fortfarande väldigt psykotiskt och paranoid men det var en bättre miljö och började få mer förtroende för personalen. Prognosen för min sjukdom vara att jag aldrig kommer att bli riktigt frisk och att jag skulle behöva assistans resten av livet. Jag bor på Midgård i 3-4 månader och har blivit av med min lägenhet under tiden då det bara var en andrahandslägenhet och kontraktet löpte ut. Så nu var jag bostadslös också. Midgård ordnar så att socialpsykiatrin ordnar ett rum i anslutning till där det har sitt kontor. Så det såg inte så bra ut bostadslös med grova psykiska problem.

What to do?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *