Spontandansen Främjande och mina egna projekt

Ganska snabbt efter att det hade tagit slut med grannen så startar jag och ett gäng kompisar SPDIF som är förkorkortning på spontandandansensfrämjande, samt det heter även någon ingång inom musikvärlden som jag har mindre koll på. Vi ville skapa fester som var lite annorlunda rent dekor mässigt med bra progressiv musik. Vi hade första festen i Januari 2012 och det blev verkligen lyckat.

Så vi fortsatte att göra fester under 2,5 års tid tills krafterna tog slut och vi beslutades oss för att lägga ner det.

Men under de där 2,5 åren gav mig mycket, gemenskap, skratt, glädje, slit och att jag fick utlopp för mitt företags tänk och budgeteringar. Även mycket kreativitet och skapande. Det var en fin och bra tid men det var även jobbigt, för jag orkade inte riktigt lika mycket fysiskt som de andra och även att jag hade tagit på mig en administrativ roll i det hela kompenserades det inte upp det så mycket. Alla brydde sig om mig, såg verkligen värdet i den här organisationen eller vänskaperna och vi umgicks mycket på fritiden också. Jag flydde lite från min sjukdom och ville vara som de andra på samma villkor och det slet ganska mycket på mig och min psykiska hälsa.

När det var dax för att göra festerna så var det många starka viljor med ungefär 10 personer som skulle kompromissas. Jag tycker faktiskt vi lyckades bra med det. Det här betyder mer än för mig än bara ett fest crew, det här var första gången jag gjorde något som fungerade rent produktmässigt och lärde mig mycket av det på många olika sätt, samt att jag tänker rätt hur man strukturerar upp ett projekt, nu låter det som att det bara var jag men det var det absolut inte utan alla bidrog med sina grejer och hade med oss mer erfarnare festarrangörer än mig själv.

Det jag kom fram till i mina egna framtida projekt, var först var att jag måste ha massa folk att outsourca saker på för att projekt ska fungera för jag har inte orken. Sen kom jag till insikt att jag själv behöver mer kunskap för att kunna ro iland det på ett fungerande sätt i framtiden.

Även fast jag tog lite stryk av det så är jag riktigt glad att jag fick vara endel av det här och det gav mig mycket och de flesta av oss är fortfarande vänner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *