Fördelen med den andra psykosen

Det var bra att jag blev sjuk igen för då kunde jag verkligen se vad som var en sjuk tanke från första gången och hade något att jämföra med, på samma sätt som jag gjorde när jag var i Australien.

Min mor sa att gå verkligen igenom ordentligt och gör vad som krävs för att bli bra igen och se det här som en ordentlig genomgång och möjlighet att kunna göra det.

Jag letade fram gamla mallar som min mor hade gjort till mig personligen och de som gjorts i samband med att jag gick på mellanmålet och började skissa på dem. Jag tycker om personlig utveckling och har läst en hel del om hur man ska göra föra att lyckas bli framgångsrik på arbetslivet och i sitt liv, men använde det jag hade lärt mig för att bli frisk ist.

Jag tror att man ska bli kompis med sina problem, att lära känna dem, de har en tendens att försvinna då, annars har de en tendens att stanna kvar, mer om det i ett annat inlägg.

Jag hade samma känsla under första psykosen att jag behövde åka till Australien, den här gången var det Balansekonomi som jag var tvungen att gå på även fast jag var pank och betalade kursen på tror det var 23000kr med blancolån, så var det helt klart värt det och betalar gladeligen av lånet varje månad.

Vården som jag rätt nyligen hade börjat på var riktigt bra, vilket är svårt att hitta, men där jag går nu är verkligen bra. Fick ventilera mig och fick kunskap om min sjukdom. Jag accepterade det inte ännu, men hade en insikt i att jag nu var sjuk, något som jag inte riktigt var säker på innan och har hittat en bra medicin som jag får som injektioner varje månad och håller mig riktigt stabil.

Sluta röka cigaretter och fortsätta att träna, som jag iof behöver göra det mera men men, hörde också till planen. Det här är väl den svåra biten, även äta bra mat har jag också såna problem med att ändra på.

Sen det inlägget tidigare om livsstil design och om hur jag ska skaffa mig ett arbete med bra inkomst och som kan skötas hemifrån och kunna ha friheten att bli digital nomad var målsättningen.

Jag har en stor verktygslåda när det kommer till att handskas med psykiska problem och såg det mesta som utmaningar och hinder som jag skulle komma över.

Allt var inte bara bra och lätt utan jag fick kämpa på rätt bra, med en kombination av utbrändhet och negativa symptomen vilket var svårt att avgöra vad som var vad. Fick en insikt en gång som blev så himla klar, att jag tycker allting är så jävla jobbigt, precis allt och det var en ganska skön känsla när jag insåg det, för då kunde jag börja jobba med det. Något som jag inte brukar ha eller har läggning för är självmord, men jag var så djupt deprimerad att jag hade självmordstankar dagligen, fast i bara 3 månader så det gick över rätt snabbt, fick anti depp medicin mot det och det hjälpte, samt att jag matar hjärnan med positiva saker konstant. Det som har varit jobbigaste är de negativa symptomen som verkligen förstör ens liv och de håller i sig så länge och svårt att komma åt att få bukt med.

Jag hade enorma problem att se min kapacitet och självkänslan och självförtroendet låg på botten och virrade mest runt som en förvirrad höna i en hönsgård och vågade aldrig riktigt ta klivet. Tills jag började plugga det var en riktig boost för självkänslan och självförtroendet när jag klarade av det.

Jag tror att man måste framåt och utvecklas för att må bra, stagnation är bekvämt men ostimulerande.

Tack Mamma för rådet att gå ordentligt igenom det här, det bästa som har hänt i mitt liv!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *