Plågad, men hopp om livet! Men det är ganska bra ändå!

Ja i tidigare inlägg resonerade jag kring medicinen. Där jag får ont i kroppen, fick mer akineton, alvedon båda dessa för att minska på smärtan så länge. Läkaren tog det här allvarligt och minskade intaget med 30% för att se om det blir bättre. Ni som känner mig vet att jag har och får ont om jag inte ligger i en säng eller en soffa.

 

Lite tragiskt att inte riktigt kunna fånga dagarna, det gör jag iaf fast jag blir trött av smärtan i kroppen som gör en trött och en känsla av metall i skelettet. Men det krävs 2-3 timmars rehabilitering varje kväll innan det börjar gå över. Men mina negativa symptom “som gör att allt blir jobbigt” inte ens det som ska vara kul är roligt, utan jag funkar mest som tjuren Ferdinands som bara vill lukta på blommorna eller i mitt fall kolla på min laptop ist för blommor.

                                  

Smärtan och att allt blir jobbigt gifter sig med varandra och utgör ett svårt hinder att överkomma. Jag klarar ju av att plugga på distans och har fokuserat på att försöka vara platsoberoende.

 

Nackdelen med det här är att jag blir fet, tror det är en blandning mellan alla dessa åkommor. Dags att äta lite mer sundare och börja göra storkok och matlådor så slipper jag äta ute så ofta, plus att det är nyttigare och får mer pengar över till annat också. Har börjat komma in i ett flow av att äta var 4-5:e timme med nyttiga mellanmål, kändes rätt bra och jag behöver inte stöka ner så mycket i köket.

 

Hoppas det ger några resultat av den lilla träningen. Att träna hårdare är något jag måste göra men fått tips att starta långsamt. Sen ser man alla som går på dieter, hur deras vikt är som en jojo och pendlar riktigt kraftig från att vara smal till mer i vikt. Jag vill ha bestående slank med god kondition, så kondition blir det för mig även fast resultatet tar längre tid att uppnå, lyfter även lite vikter också.

 

Men jag mår riktigt bra psykiskt nu och börjar bli redo för livet. Det är lite flummigt när man lyssnar på sina problem och identifierar problemen och söker sig till rätt källa som kan vara riktigt svårt även för folk som är vana med det. I mitt fall verkar medicinen på samma sätt med biverkningar att det börjades lite och sporadiskt, för att sedan bli proggresiv och komma snabbare också.

 

Jag borde börja skriva om hur jag blev bättre i min sjukdom, det är rätt svårt att veta exakt vad som har varit vad. Men ska försöka lista ut det och skriva ner det.  Det som stör mig är att jag har börjat älta det här bland mina kompisar och är personligen emot att göra det. Samtidigt som det finns andra som tycker att jag är lat vilket jag inte är.

Det är ganska soft så som jag har det, men plågan kommer när man ska ut och hänga med kompisar eller sitter på dåligt underlag eller trästolar och sånt. Undra hur det går att resa när man känner såhär. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *